Mitt hjärtas mysterium

Om man får en uppenbarelse...om allt du någonsin trott och tänk och hoppats på bara visar sig vara så rätt... att det blir så galet jävla bra? Är det då läge att backa undan? Om man samtidigt vet att det med största sannolikhet inte kommer hålla sig i rätt position...att man kommer falla platt. Är det då läge att göra det ändå?

Du håller i min framtid och .. hur släpper man taget om det?

Vetskapen om att när jag släpper dig, så forsätter jag utan en bit av mitt eget hjärta. Den du har kvar...den sköraste av dom alla. Den delen som jag alltid döljer och alltid saknar. Den delen tillhör bara dig, för den har du skapat. Men tack för att jag får känna igen..även om det bara är för en stund.

Du är och förblir mitt hjärtas mysterium...