AJ!

Jag står upp...rakryggad. Jag har mina principer, jag är lättsam, förlåtande, generös, tacksam, glad, öppen och varm. Jag får en käpp i hjulet! AJ... Ligger ner i några sekunder men jag ställer mig upp hastigt utan att känna efter.. Allt är bra! Jag ler...
Nästa smäll slår och jag finner mig själv där igen... men men inga problem. Fixar jag ;) Reser mig och skakar bort all smärta. Allt är bra! Jag ler...
Jag mår bra igen...jag är tillbaka. Då kommer det. Samtalet som vänder min värld. Vad gör man? Man överlever... Igen. Ler och reser sig. Ställer inga frågor och känner inget hat. Vandrar på min lilla grusgång...så trygg och enkel. Då dyker han upp...från ingenstans och får mig att må bra, en ängel från ovan! Äntligen känner jag kärleken tillbaka... detta kan jag inte leva utan... aldrig..detta är vad jag vill!
Men där brast det.. ack så fel man kunde ha.. AJ!! Det gjorde fruktansvärt ont...nog mer än allt annat... gör ju ont att öppna sig, borde man kanske undvika igen. MEN det är lugnt, finns inget jag inte klarar... reser mig igen lite skeptiskt..Ler mot världen och fortsätter.
Sen kommer beskedet som inte var så behagligt. Hur känner man nu då? Det gör ju ont... detta känner vi igen. Det känns minst om man flyr dessa tankarna och undviker ämnet. Ja, fly blir bra! ...och Le mot världen...få man inte glömma... Det slutar inte där...nej det är hugg i ryggen, det är sorg och smärta.. till den grad att du slutar känna.
Sen finns det dom som står där..mitt i smeten och försöker så tappert att bry sig men som aldrig kommer att förstå. Detta skalet knäcker ni inte på första försöket... kunde gått förr men nu är det stenhårt och invecklat. Vill ni inte kämpa för det så lägg ner och gå vidare. Jag stannar här inne för här är jag trygg och detta är mitt nu...

Man bryr sig inte mer än det man visar genom sina handlingar...

Traskar vidare och jag är glad... för jag vet vart jag är på väg. Allt har sin tid och jag är en segrare i detta spelet. Jag är stark och jag klarar vad som helst så försök ni bara. Som ni ser så ler jag... allt som räknas tydligen.

Morfar

Min älskade Morfar finns inte mer... Han avled igår. Vi kom en timme försent för att få vara med och ta farväl. Mormor var där med honom. Höll honom i handen när han somnade in. Hon är så stark min mormor, helt underbar. Hon älskade Morfar över allt annat...var gifta i nästan 60 år. Det är kärlek... villkorslös, oändlig och ren kärlek. Se henne så ledsen men samtidigt så stark ger mig hopp och inte minst egen styrka. Vi stannade med henne över natten och hjälpte henne. Vill inte att hon ska vara ensam nu med sin sorg.
Begravningsenteprenören kom och hämtade morfar i morse på hemmet han bodde på. Solen sken över snön och det var fridfullt, flaggan vajade på halv stång och tårarna kunde inte sluta rinna. Alla våra minnen sköljde över oss när vi stod där. Det var fint.

Min morfar var en stor person, inte bara för Sverige utan även för mig. Min uppväxt, min utveckling allt...han fanns där. Lite på sin kant men ändå alltid där.

Jag vet att hans sista tid var svår och att detta var bra för honom men han var en stor del av min familj. Bara ett tomt hål kvar där han en gång funnits. Saknar dig Morfar och jag älskar dig.

Veckan som gått

Ja då har det gått ännu en vecka då ja... vad har vi att säga om den? Jobbat har man gjort, utan krussiduller får jag väl säga. Mia och jag tog en tur till Golden i onsdags...haha skoj skoj! Brukar ju börja väldigt lugnt och oskyldigt och sluta i mindre kaos. Fredagen var de Bakfickan som gällde, Henrik o hans liga spelade så klart. Mycket öl och mycket skratt som vanligt... jag och Lina hde nog årets fjortisfylla om jag ska vara ärlig! Åkte buss (!) och vi var inte nådiga..hahaha! Etage nästa, vakterna bara skrattade åt oss som vanligt!! Hängde i hörnan och stack hem ganska tidigt :) Men ack vad skoj det var... du och jag mot världen gumman, som du brukar säga!
Igår var jag bara hemma och softade. Tänkte hänka på grabbarna och spela Monopol men jag orkade inte ens det. Segast i stan.
Så var det söndag IGEN och man känner sig varken si eller så. Ska städa lite sen iväg en sväng till Vera på middag. Lämna kvittot på DVDn som Niko köpte en gång i tiden samt hjälpa henne med lite annat. Saknar honom iband, min Niko... han finns där liksom...men sen slår allt mig och saknaden förvandlas till ilska och sorg. Det går upp och ner hela tiden men ja har slutat tänka tanken att det kanske bli vi igen någon dag, för det vill jag inte längre. Skönt att jag har insett det nu, jag vet att jag är en riktigt grym flickvän och då ska jag finna min jämnlike, inte nån otacksam skojare. Jag är bättre än så.
För övrigt så är jag ganska nöjd med min lilla tillvaro, saker rullar på och jag är välsignad med underbara människor i mitt liv.
Anna är sjukt rastlös eftersom hennes drömprins kommer på fredag. Jag ska grilla honom duktigt! Ska för bövelen flytta över Atlanten och överge oss....he better be worth it! Haha nä men skämt och sido så ska det bli roligt att träffa honom... Du vet bäst själv gumman och du ska inte bry dig om vad alla andra säger. Älskar dig din tok!

Dagens låt är Kayne West med Love Lockdown.

I'm not lovin you, way I wanted to
What I had to do, had to run from you
I'm in love with you, but the vibe is wrong
And that haunted me, all the way home
So ya never know, never, never know
Never know enough, til it's over love
Til we lose control, system overload
Screamin no, no, no, no, no
I'm not lovin you, way I wanted to
See I wanna move, but can't escape from you
So I keep it low, keep a secret code
So everybody else don't have to know
So keep ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now You keep ya love locked down, you lose
I'm not lovin you, the way I wanted to
I can't keep my cool, so I keep it true
I got somethin' to lose, so I gotta move
I can't keep myself, and still keep you too
So I keep in mind, when I'm on my own
Somewhere far from home, In the danger zone
How many times did I take fo' it finally got through
you lose, you lose
I'm not lovin you, way I wanted to
See I had to go, see I had to move
No more wastin' time, you can't wait for life
Which is wastin' time, where's the finish line
So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now You keep ya love locked down, you lose
I'm not lovin you, the way I wanted to
I met no one new, I got no one new
I know I said I'm through, but got love for you
But I'm not lovin you, the way I wanted to
Gotta keep it goin, keep the lovin gone
Keep it on a roll, only god knows
If I be with you, baby I'm confused
You choose, you choose
I'm not lovin you, way I wanted to
When I wanna go, I dont need you
I been down this road, too many times before
I'm not lovin you, way I wanted to
So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, you lose, you lose, you lose


Får en att tänka till lite....faktiskt.

Älskar er... Puss

Hallelujah!

Ja då var man tillbaka i Malmö stad, inte alls lika underbart och skönt sm jag brukar tycka...nej snarare tvärt om, tyvärr. Inte mycket som håller en kvar, inte mycket man saknar eller brinner för längre. Mitt älskade Malmö som jag alltid talar så väl om och alltid vill tillbaka till, känslan är svag.. antagligen bara tillfälligt. Mycket som tynar bort med tiden, det är ett faktum. Rinner ut i sanden, bleknar eller rent av försvinner på vägen. Om bara vissa andra saker kunde försvinna sådär, det som är negativt.
Min helg har varit underbar i allafall. Göteborg som jag inte sett på över ett år...och mina älsklingar. Fan va ni är underbara! Emilia var ju gudasöt...verkligen Linda, det gjorde du bra! HAHA!!!
Jag och Hanna fick en skatt-attack som ej var av den världen i den heliga kyrkan... typsikt oss hehe. Jisses...vad hade jag gjort utan dig gumman?
Roligt var det i allfall och jag har lovat att komma snart igen, vilket jag verkligen vill...Roligt att träffa Roger igen, han har verkligen en viss plats i mitt hjärta han också.
Ja detta behövde jag nog. Komma bort, tänka om, skratta och njuta.
Jag vill gärna vara stark i alla lägen men har insett att jag inte är mer än mäniska, speciellt inte nu när alla mina känslor kastar sig över mig. Blivit lite väl påtagligt och mycket. Om ni bara visste hur jag kämpar!
Mia påminnde mig om min styrka i fredags, hon sa saker jag inte tänkt på själv. Att jag döljer känslor band annat. Det har jag aldrig tänkt på, har alltid beundrat alla som kan hålla sina tankar för sig själv...men jag är ju precis sån. Trampar man på mig så är det för att man helt enkelt inte vet att det gör ont i mig för det döljer jag så väl. Inte konstigt att jag blir sårad när jag går runt och håller käften hela tiden, vinner man inte alltid på men det är helt klart en styrka samtidigt. Måste ju se saker possitivt också.

Nu har jag så ont i magen av alla lusse-bullarna vi bakade hos Carro...haha.
Måste ligga och jäsa lite tror jag.


Hallelujah

I heard there was a secret chord
that david played and it pleased the lord
but you don't really care for music, do you
well it goes like this the fourth, the fifth
the minor fall and the major lift
the baffled king composing hallelujah
hallelujah...
well your faith was strong but you needed proof
you saw her bathing on the roof
her beauty and the moonlight overthrew you
she tied you to her kitchen chair
she broke your throne and she cut your hair
and from your lips she drew the hallelujah
hallelujah...
baby i've been here before
i've seen this room and i've walked this floor
i used to live alone before i knew you
i've seen your flag on the marble arch
but love is not a victory march
it's a cold and it's a broken hallelujah
hallelujah...
well there was a time when you let me know
what's really going on below
but now you never show that to me do you
but remember when i moved in you
and the holy dove was moving too
and every breath we drew was hallelujah
well, maybe there's a god above
but all i've ever learned from love
was how to shoot somebody who outdrew you
it's not a cry that you hear at night
it's not somebody who's seen the light
it's a cold and it's a broken hallelujah
hallelujah...

Saknar dig..... ball ju :(



Puss till er alla där ute

Speak up!

När ska man tala och när är det bättre att tiga? Idag valde jag att tala och det kändes bra. Få ut det som gör för ont att tänka på, det känns sjukt skönt! Jag låter det bära eller brista... mest för att jag inte har något val kanske men jag känner mig hyfsat bekväm i situationen. Jag väljer mina vägar, mina vänner, mitt liv...det tillhör mig. Men jag väljer inte mina känslor. Kan ju kontrollera till en viss nivå men sen tar det stopp...fullständigt. Jag vill så mycket just nu men alla vägar har en stoppskylt...en rondell utan av farter nästan. Behöver kanske en karta eller något, stanna i mitten och ta ett djupt andetag, vägledning. Ja vad som helst men inte detta. Huvudsaken är att jag har dig... där någonstans.

Fått bra respons från mina bloggläsare, kul ju! Jag glömmer ibland att folk faktiskt läser...för mig handlar det mest om att ventilera men det är ju kanske underhållande att få ta del av det... :)

Lördag är det dags för Emilias dop, ska bli jätteroligt! Träffa er alla och komma från denna staden som jag börjar tro vill mig illa...haha.
Nu kallar kudden...hoppas att jag får mer sömn inatt. Dumma och ledsna tankar får vänta.

Puss o godnatt till alla där ute

Öppna ögonen permanent

Sparkar bakut nu! Det är nog.. med allt. Man traskar inte runt och snurrar in sig i sitt eget destruktiva beteende utan konsekvenser. Borde jag veta nu. Jag lägger ner detta... Det är tyvärr samma visa hur man vänder, vrider, hoppas och vill. Riktar alla tankar innåt nu. Satsar på att tillfredställa mig själv och ingen annan. Detta får vara sista gången jag anstränger mig i motvind. Man vet aldrig när man är klar på denna jorden eller när man släpper en relation med någon så man ska aldrig ta någon eller något för givet. Öppnat ögonen för vad som betyder något och jag hoppas innerligt att ögonen förblir öppna.
Hoppas alla mår bra i allafall. Jag tänker mycket på er som vanligt...både ni som finns här och ni som inte gör det längre. Slutar aldrig att bry mig.

För övrigt mår jag bra...är inte helt nerdeppad som folk tror som läser bloggen...hehe nä jag klarar mig mer än väl. Haft en underbar helg med nära och kära.. det är ju EVELINA för fan, så sluta oroa er! :)

Puss på er ALLA ni är underbara!

Hur gick detta till?

Varför känner man sig ibland så fruktansvärt maktlös? Jag har nyss insett något som jag inte kan ta mig igenom smidigt och inte heller oskadd. Jag fattar ju hur det har blivit såhär, absolut och endast mig själv att skylla men det är ju inget nytt. Vi har en situation som inte är hållbar för fem öre!
Paniken stiger och så gör även mina tankar och mina känslor och allt jag står för rasar. Lägger sig som en stor hög av förvirring i min hjärna och jag sitter fast i det. Att man kan vara så blind, det är inte okej och det är inte jag. Jag brukar inte vara den som ger mig men just nu måste jag göra det.. mot min vilja dock och det suger! Så mycket frågetecken mot mig och mot dig så klart och för första gången i mitt liv känner jag behovet av att få ut dessa ord och frågor. Rakt ut i den otrygga luften. Låt mig tillägga att det är min största skräck. Har aldrig någonsin funnits ett sämre tillfälle eller person att öppna sig för men ändå kan jag inte stå emot det. Du har prickat helt rätt men ack så fel ändå. Gahhh just nu vill inte mina tankar nå tangenterna... vad händer?
Livrädd är jag just nu. För att det bara är en enda stor inbillning och för att bara bli stillastående i oändligheten. Rädd eftersom att det inte går att gämföra med något annat och framför allt, rädd för att jag kanske aldrig mer kommer få känna så här. Finns det ingen som förstår?

Jag måste avreagera mig och ventilera.

Vi ses, hoppas att ni andra har en roligare fredag just nu...
Puss

Pling!!

Om man tänker sig att man är en bok, eller rättare sagt ens liv är en bok.
Varje kapitel är en egen epok av ens liv, en period som kan variera, vissa kapitel smälter nästan samman så att man inte märker att det är en ny del. Man vet aldrig vad som komma skall förrän man genomlevt det och först då kan man gå tillbaka och se sin historia eftersom den skriver sig själv. Eller gör den det? Man skriver den ju själv...delvis. Tänk om de varit så enkelt som ljudböckerna man hade när man var liten, som spelade en liten "pliiing, då vet du att det är dags att vända blad". Tänk er! HAHA! - Ja då går vi vidare i boken, glömmer det gamla med ett glatt humör och ser ivrigt framåt. Det hade underlättat något så fruktansvärt.. Nu är det ju sällan så.. inte ens för någon så positiv som mig. Nej det är snarare tvärt om. Vända blad kan ta tid, väldigt lång tid och då börjar jag undra, varför? Finns det en mening med det...att man tvekar? Är det ödet som spökar...det i en mix av intuition kanske. Känslan av att saker ej är avslutade ännu. Den där magkänslan kan vara relativ. Ja kan vara så? Kan också bara vara ren idioti och envishet, rädslan för att börja på nya rader. Allt som görs och sägs hamnar ju faktiskt i din bok oavsett om du vill det eller inte. Skrämmande tanke ju. Kanske, men vad vet jag? Jag håller mig till min egen bok och vissa kapitel är längre än andra...så är det bara.
Om man bara kunde hoppa fram några sidor i förväg och "fuskläsa" så hade alla beslut sett annorlunda ut, sagan kanske hade utspelat sig någon annanstans med andra i huvudrollen. För att i ärlighetens namn så ska man inte läsa om ett avslutat kapitel för att slutet kommer inte ändra sig för det. Ja spekulera kan man ju alltid göra.
Ångra hellre något du gjort än att gräma över det ogjorda.

Nu har jag yrat för länge... om saker jag inte kan påverka. Som vanligt!
Fan vad man ibland önskar att saker var annorlunda! Dessa omständigheter.

Well well cykelställ, nu ska jag sova :) PLIIIING!! haha

Puss

Family and stuff

Hej alla ni......:)
Imorse försov jag mig...så sjukt drygt. Somande på soffan, bara så igår. Sen vaknade jag kvart i nio i morse av att Anna ringde...UOOOPS..så man fick snällt stanna kvar på jobbet till klockan 18. NÅVÄL....va e en bal på slottet liskom??
Ikväll kommer Mia, jag ska laga någon god mat tänkte jag sen ska vi kolla på Färjan och tråna efter snusk-Håkan.
I Lördags var jag hos Dennis och träffade min kära "familj" han fyllde år och jag fick se Charlottes bebis för första gången. Otroligt söt, har saknar alla så mycket...tråkigt när det går så lång tid!. Sen stack jag, Mia och Glenn till "Go cart city" på party. Blev en succé! Gick dock aldrig ut utan traskade snällt hem och la mig vid två-tiden :)
Mamma och Emelie var på besök igår, första gången dom såg min lägenhet sen jag renoverade. Dom fick en chock kan jag ju säga...haha Mamma tycker nu att hon bor i ett sunk-hem jämfört med mig. NAAAAJS :)

Ska handla mat nu och myyyyysa! .....Puss Puss

från mig till dig....

I miss you most when I'm sad

I miss you when I'm lonely

But most of all,

I miss you when I'm happy...