Har aldrig kännt någon jättestark koppling till barn, inte lekt med dockor och hoppats att det var mina bebisar. Aldrig längtat efter att få mina egna eller att hoppat av gläde för att någon annan väntar barn. Alltid tyckt att det är lite töntigt och överdrivet att skrika och o hoppa av glädje för en sån sak, fattade inte varför. Men det kommer krypande... känslan. Jag slänger ut små "naww" så fort jag går förbi en bebis på stan och blir precis lika töntig som alla andra. Jag älskar barn! :) vill ha flera stycken!!
Tror det beror på min Annas lilla Stefanie... hon är så himla fin och söt...helt underbar helt enkelt! Så glad för Er skull gumman. Tänk när man får ett eget barn, det är ju det bästa som kan hända...får gåshud bara av tanken...
Detta inlägg tillägnas Stefanie. Hon kommer att få ett helt underbart liv med världens bästa mamma.. Jag Älskar Er!
