Min kära Anna har kommit hem från sitt äventyr i New York, träffat drömprinsen och vill starta sitt nya liv där. Underbart! Jätteglad för hennes skull... vet ju att det är det hon alltid velat. Komma härifrån och träffa sig en riktig man ;) haha vem kan klandra henne!
Jag tänkte lite på det...och jag vet ju faktiskt inte vad jag vill riktigt. Självklart är jag inte ensam om det, men jag tror att jag är lite för mycket av en ensamvarg för att bara nöja mig. Samtidigt som tiden ställer krav...blir ju inte direkt mindre kräsen efter alla svin man stött på. Det finns nog ingen och då menar jag INGEN av det manliga släktet som kan hålla sig när det kommer till kritan...*tänker* nej kan inte komma på en enda jag känner som lyckats. Det är skrämmande och det får mig att bli aningen skeptisk inför framtiden. Kan ju vara det som är mitt problem, dåliga erfarenheter och uppfattningar. Det ska gärna vara som i sagorna... eller som i Annas fall då...
Känner mest att det blir som det blir, om det finns något jag tror på så är det ödet! Finns en plats inom mig som är menad för en viss person. Du vet det kanske inte ens själv men den finns här även om jag har andra i mitt liv. Den platsen är säkrad och trygg. Bara upp till dig att hitta den gubben.
*****SaGaN FoRtSäTtEr******
*Kärlek till er*
PuSs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar