Gud vad jag är dålig på att blogga, har även blivit dålig på att kolla min facebook och för att inte tala om min mail...haha 700 mail ligger olästa. Ungefär så ser det ut.
Prioriterar annat för tillfället, det som jag känner är viktigt. Bygger ihop gamla trasiga broar, sten för sten. Jag är på god väg och jag trivs som fisken i vattnet. Jag känner mig så fruktansvärt lycklig just nu, trodde aldrig att jag kunde ha det så här bra igen...men det är väl så man alltid tror antar jag. Tacksamheten är överväldigande och lyckan jag ser i dina ögon är så äkta och ärlig. Det är detta jag har kämpat för så länge, det är här ja hör hemma...hos dig. Som två pusselbitar som varit lite vilse under en dramatisk storstädning. Vi har hamnat på samma bord igen även om det tog sin tid...och vi passar sådär äckligt bra ihop som bara två pusselbitar kan göra. Klart man inte vågar pusta ut, det hade inte varit sådär jättesmart kanske. Inte heller lika roligt...man är ju lite av en sadist när det kommer till sitt eget hjärta...
Men nu ska jag återgå till brobyggandet, har MYCKET krafter kvar...Jippie!
Minst ett år senare......
11 år sedan
1 kommentar:
Va härligt det låter gumman! Slå en pling när du vill å känner för det även om de så bara e för en kortis! pöss på nosen
Skicka en kommentar