Hur gick detta till?

Varför känner man sig ibland så fruktansvärt maktlös? Jag har nyss insett något som jag inte kan ta mig igenom smidigt och inte heller oskadd. Jag fattar ju hur det har blivit såhär, absolut och endast mig själv att skylla men det är ju inget nytt. Vi har en situation som inte är hållbar för fem öre!
Paniken stiger och så gör även mina tankar och mina känslor och allt jag står för rasar. Lägger sig som en stor hög av förvirring i min hjärna och jag sitter fast i det. Att man kan vara så blind, det är inte okej och det är inte jag. Jag brukar inte vara den som ger mig men just nu måste jag göra det.. mot min vilja dock och det suger! Så mycket frågetecken mot mig och mot dig så klart och för första gången i mitt liv känner jag behovet av att få ut dessa ord och frågor. Rakt ut i den otrygga luften. Låt mig tillägga att det är min största skräck. Har aldrig någonsin funnits ett sämre tillfälle eller person att öppna sig för men ändå kan jag inte stå emot det. Du har prickat helt rätt men ack så fel ändå. Gahhh just nu vill inte mina tankar nå tangenterna... vad händer?
Livrädd är jag just nu. För att det bara är en enda stor inbillning och för att bara bli stillastående i oändligheten. Rädd eftersom att det inte går att gämföra med något annat och framför allt, rädd för att jag kanske aldrig mer kommer få känna så här. Finns det ingen som förstår?

Jag måste avreagera mig och ventilera.

Vi ses, hoppas att ni andra har en roligare fredag just nu...
Puss