Pling!!

Om man tänker sig att man är en bok, eller rättare sagt ens liv är en bok.
Varje kapitel är en egen epok av ens liv, en period som kan variera, vissa kapitel smälter nästan samman så att man inte märker att det är en ny del. Man vet aldrig vad som komma skall förrän man genomlevt det och först då kan man gå tillbaka och se sin historia eftersom den skriver sig själv. Eller gör den det? Man skriver den ju själv...delvis. Tänk om de varit så enkelt som ljudböckerna man hade när man var liten, som spelade en liten "pliiing, då vet du att det är dags att vända blad". Tänk er! HAHA! - Ja då går vi vidare i boken, glömmer det gamla med ett glatt humör och ser ivrigt framåt. Det hade underlättat något så fruktansvärt.. Nu är det ju sällan så.. inte ens för någon så positiv som mig. Nej det är snarare tvärt om. Vända blad kan ta tid, väldigt lång tid och då börjar jag undra, varför? Finns det en mening med det...att man tvekar? Är det ödet som spökar...det i en mix av intuition kanske. Känslan av att saker ej är avslutade ännu. Den där magkänslan kan vara relativ. Ja kan vara så? Kan också bara vara ren idioti och envishet, rädslan för att börja på nya rader. Allt som görs och sägs hamnar ju faktiskt i din bok oavsett om du vill det eller inte. Skrämmande tanke ju. Kanske, men vad vet jag? Jag håller mig till min egen bok och vissa kapitel är längre än andra...så är det bara.
Om man bara kunde hoppa fram några sidor i förväg och "fuskläsa" så hade alla beslut sett annorlunda ut, sagan kanske hade utspelat sig någon annanstans med andra i huvudrollen. För att i ärlighetens namn så ska man inte läsa om ett avslutat kapitel för att slutet kommer inte ändra sig för det. Ja spekulera kan man ju alltid göra.
Ångra hellre något du gjort än att gräma över det ogjorda.

Nu har jag yrat för länge... om saker jag inte kan påverka. Som vanligt!
Fan vad man ibland önskar att saker var annorlunda! Dessa omständigheter.

Well well cykelställ, nu ska jag sova :) PLIIIING!! haha

Puss