Vi har alla olika mål här i livet. Utsatta för att vi ska ha något att sträva mot och ge oss hopp. Många väljer oftast en annan variant av detta målet, eller om inte det, en liten omväg i form av nya mål i andra riktiningar. Vi formas ju för varje dag som passerar, böjs och vidgas, ändrar oss och mognar. Kankse finner vi nya passioner och för vissa rör oförutsägbara händelser runt i denna grytan av visioner. Tror inte at det är många som i slutändan blev det dom ville bli som barn eller ens i vuxen ålder drömt om. Hur många gånger har man inte"bestämt" sig för att nå ett visst mål men sen så blev det ju ite riktigt så. Småsaker som att: Jag ska gå ner i vikt! - Jag ska börja spara 1000 extra varje månad... eller varför inte... -Från och med denna veckan ska jag ha städdag varje tisdag! Detta är så vanligt och en liten del av vardagen men framför allt ett bevis på hur snabbt även dessa kortsiktiga ändringar kan vara svåra att hålla sig till. Kanske inte så konstigt att man sällan håller länge löften man givit sig själv då. Beundrar människor som klarar sånt. Som spenderar en 5e del av sitt vuxna liv vid skolbänken för att bli läkare eller liknande och fullföljer det. Det är bevis på stark karaktär och en otrolig vilja men mest av allt så avundas jag dessa männiksor för att dom vet vad dom vill och dom väljer att följa den drömmen. Svårt att veta vad man vill och även när man vet så blir det sällan det man vill just då.
Minns när man var 15 år och skulle göra sitt gymnasieval, man hade ju ingen aning alls, inte jag i allafall. Jag tyckte att det var svårt och jobbigt, med all rätt kan jag ju säga idag och fraförallt helt fel. Att man som "barn" ska välja sin framtid inne hos en studievägledare när man redan är så förvirrad, vilse och pressad av vår värld, som man är i den åldern. Jag vet fortfarande inte vad jag vill men har insett en liten grej med det där. Man behöver inte veta det och framför allt så MÅSTE man inte bestämma sig. Det kommer när det kommer och OM det kommer. Vad som helst kan hända och vända så varför stressa? Gör vi inte det tillräckligt?
Följ ditt hjärta och lev livet, du har bara ett och det är ditt att leva.
Puss
Minst ett år senare......
11 år sedan
1 kommentar:
åh va klokt å fint skrivet! gillar speciellt din sista insikt! klockren! älskar dig!
Skicka en kommentar