Morfar

Min älskade Morfar finns inte mer... Han avled igår. Vi kom en timme försent för att få vara med och ta farväl. Mormor var där med honom. Höll honom i handen när han somnade in. Hon är så stark min mormor, helt underbar. Hon älskade Morfar över allt annat...var gifta i nästan 60 år. Det är kärlek... villkorslös, oändlig och ren kärlek. Se henne så ledsen men samtidigt så stark ger mig hopp och inte minst egen styrka. Vi stannade med henne över natten och hjälpte henne. Vill inte att hon ska vara ensam nu med sin sorg.
Begravningsenteprenören kom och hämtade morfar i morse på hemmet han bodde på. Solen sken över snön och det var fridfullt, flaggan vajade på halv stång och tårarna kunde inte sluta rinna. Alla våra minnen sköljde över oss när vi stod där. Det var fint.

Min morfar var en stor person, inte bara för Sverige utan även för mig. Min uppväxt, min utveckling allt...han fanns där. Lite på sin kant men ändå alltid där.

Jag vet att hans sista tid var svår och att detta var bra för honom men han var en stor del av min familj. Bara ett tomt hål kvar där han en gång funnits. Saknar dig Morfar och jag älskar dig.