Spela kula

Kommer ni ihåg när man spelade kula? Det var det bästa jag visste, varje rast släpade man på sin tygpåse full av olika sorter, även på fritiden var det mycket kulspelande. Man övade och övade allt för att vara beredd när det var dags. Man fick en kick när man vann dom finaste kulorna och man satt under lektionen och planerade hur man skulle kunna byta till sig de allra bästa och mest värdefulla. Pratades mycket om dess värde och man disskuterade och annalyserade över vilka som var, som man så fint uttryckte sig "värdast". Fanns till och med något som hette "värde-märke" detta var om kulan hade ett litet hack eller så, ett tillverkningsfel var det ju oftast, inget man kunde försöka göra själv utan detta var exklusivt som attans. Var man även en duktig spelare fick man bra status och ännu fina kulor.



Nu när jag tänker på det, så är vi alla en salig blandning i kulpåsen...(haha roligt ord). Nä men vi har alla olika storlekar, färger, åldrar, skönhetstecken, bakgrunder. Vissa är lite suddiga av olika skäl, vissa är av sten och vissa kan man se rakt igenom.... och många av oss har otaliga gånger bytt påse...haha. Nämen haft en person som ett tag senare valt att oddsa bort oss, oftast bytit ner sig...men ändå. Så var det ju när man spelade kula, som sagt ett spel med risker, vinnare och förlorare, så som kärleken. Man slits med tiden vilket inte behöver vara negativt. Nej det ger oss oftast mervärde. Vi är inte längre grasklara. De som tar chanser och kastar sig ut i spelet har störst risk att bli skadade men är också de enda som tar hem storvinsten. Ligger man kvar i påsen och ser fin ut så lär man ligga där ett bra tag. Så jag tror att det är en mycket bra egenskap att vara lite stött i kanterna, skulle någon mot förmodan ifrågasätta det så kan dom gott få höra att det minsann är ett Värdemärke som skall uppskattas!