
Nu när jag tänker på det, så är vi alla en salig blandning i kulpåsen...(haha roligt ord). Nä men vi har alla olika storlekar, färger, åldrar, skönhetstecken, bakgrunder. Vissa är lite suddiga av olika skäl, vissa är av sten och vissa kan man se rakt igenom.... och många av oss har otaliga gånger bytt påse...haha. Nämen haft en person som ett tag senare valt att oddsa bort oss, oftast bytit ner sig...men ändå. Så var det ju när man spelade kula, som sagt ett spel med risker, vinnare och förlorare, så som kärleken. Man slits med tiden vilket inte behöver vara negativt. Nej det ger oss oftast mervärde. Vi är inte längre grasklara. De som tar chanser och kastar sig ut i spelet har störst risk att bli skadade men är också de enda som tar hem storvinsten. Ligger man kvar i påsen och ser fin ut så lär man ligga där ett bra tag. Så jag tror att det är en mycket bra egenskap att vara lite stött i kanterna, skulle någon mot förmodan ifrågasätta det så kan dom gott få höra att det minsann är ett Värdemärke som skall uppskattas!
6 kommentarer:
amen!
påse? hahah en del såna har man ju varit med om! hahah!! puss puss! // Lina
haha ja... suck.
Kulpåsar va det bjudet!!
Haha, det var verkligen ett bra inlägg, Evelina. Så jäkla sant och bra jämförelse. Trodde jag inte att man kunde jämföra kulor med kärlek. Eller vissa kulor kanske, haha.
Hahaha byta påse!?! Asg* Du e klok! De gamla fina kulorna. :)Bra och roligt inlägg baby!
Så jävla bra skrivet! Speciellt i slutet! Grymt!
Skicka en kommentar